fredag 20 november 2009

Kuba - en bilresa

Vi har rest en hel del de senaste åren, och den här resan till Kuba är vår första ”bil-semester” utomlands. Vi ville se Havanna, köra bil på egen hand och avsluta med sol, bad och lyx.

Innan vi reste skannade vi nätet på jakt efter information. Det finns massor, men mycket är inaktuellt, på engelska eller mera omfattande reseberättelser. Vi gjorde denna resa under höstlovet 2009. Vi började i Havanna tog sedan bilen till Viñales, Grisbukten, Santa Clara , Cayo Santa Maria och avslutade i Havanna.
Vi har sammanställt sådant som vi undrade över innan vi reste och sådant vi upptäckte under resans gång . Håll till godo




Förberedelserna
Innan avresa hade vi ordnat visum och internationellt körkort. Vi har inte tagit extra vaccinationer utan nöjt oss med grundskydd.

Flygresa och boende två nätter i Havanna ordnade vi via Nätresebyrån, som hade det absolut bästa priset. Vi flög med Air France från Charles de Gaulle (8.45 timmar).


Vid ankomst till Kuba passerar man passkontrollen, som tar foto och kontrollerar inresevisum. Vi fick fylla i en hälsodeklaration (med anledning av Svininfluensan) som lämnades till sjuksköterskor efter säkerhetskontrollen. Sjuksköterskorna var mycket käcka i vita uniformer och nätstrumpor!


Bagaget fick vi leta efter ett tag med det berodde på att vi stod vi fel bagageband. (Det finns flera band som inte är i samma lokal) Väskorna plockas också bort från bandet och står i små högar, här och där.
Ute i ankomsthallen växlade vi euros till CUC (Cuban convertible peso). Det är ganska lång kö till växlingskontoret, men en myndig vakt håller ordning på kön.



Det officiella priset för taxi in till Havanna är 25 CUC. Vi blev dock kontaktade av en man som körde oss med officiell taxi från ankomsthallen, en trappa upp, för 20 CUC. Annars är det svårt att pruta då taxibilarna dirigeras av en ansvarig person som kallar fram dem i tur och ordning.

Och så var vi på väg genom den varma natten med taxichaufförens favoritsalsa på högsta volym i bilen...

Hyra bil på Kuba
Vi hade läst att det kunde vara svårt att få tag i en bil med kort varsel, så vi bokade och betalade hemifrån. Vi betalade in pengarna via Internetbanken till en engelsk bank enligt hyrbilsföretagets anvisningar. Vi betalade motsvarande 4400 SEK för 8 dygn. Per mail fick vi en voucher som vi sedan lämnade till hyrbilsföretaget.
Vi hade angivit att vi skulle hämta bilen kl 08.00 på vårt hotell, men det visade sig att man inte började jobba på hyrbilskontoret förrän kl 08.30, så vi fick vänta. Mañana...
Efter lite pappersexsercis, betalning av bensin och avtalsskrivande samt dra en kreditkortsslip för försäkringen, så var vi redo att besikta bilen.


Bilen var en medelstor bil, Hyndai Accent, som rymde 4 mindre resväskor i bagageutrymmet. Vi kontrollerade bilen och påpekade en del repor i lacken som noterades på hyrbilsavtalet. Vi var extra noga med att kolla reservdäck och domkraft. Vi till och med fotograferade bilen med tanke på att vi hört hur man kan blir lurad vid återlämnandet.
När vi lämnade bilen åter, gick det snabbt och smidigt, uthyraren tittade knappt på bilen, (Vi visade dock inga bilder hur vi kört bilen på små kostigar ner till havet...) utan slipen revs och allt var frid och fröjd.

Man kan ju naturligtvis hyra bil via svenska sidor på nätet, men vi valde ett nationellt hyrbilsföretag och det fungerade utmärkt.


Köra bil på Kuba
Det fanns ingen karta i bilen, (GPS är förbjudet att införa i landet) och på hotellet köpte vi en extra reservkarta, som visade sig vara utmärkt. När man skall köra bil i ett främmande land och försöker läsa på hur det är, dyker följande upp när det gäller Kuba:

Vägarna
Vägarna på Kuba är dåliga enligt europeiska mått. De innehåller stora gropar och håligheter. Vi lyckades dock köra närmare 200 mil utan punktering. Motorvägarna (Autopista) är delvis skapliga och det går att köra 100 km/timmen, men man måste hela tiden hålla utkik efter de farliga hålen. De mindre vägarna är i sämre skick och på de riktigt små vägarna, till och från
t ex Grisbukten får man köra mycket sakta och försiktigt. Ganska ofta dyker det upp obevakade järnvägsövergångar. Den mest spektakulära vägen vi körde på var El Pedraplén, en asfalterad väg med ett 30-tal broar 48 km ut över havet till Cayo Santa Maria. För att få köra ut på El Pedraplén, måste man visa pass och betala 2 CUC, sedan är det bara att förundras över det turkosa havet.



Vägskyltar
Eller rättare sagt avsaknad av vägskyltar. Autopistan till Pinar del Rio saknar nästan helt skyltar (vilket inte Autopista Nacional gör) Det finns dock skyltar regelbundet som talar om hur långt man åkt på vägen, vilket kan vara en hjälp att avgöra var man befinner sig. De olika distrikten har skyltar, som talar om att man kör in i eller lämnar ett område, vilket ger en viss vägledning. Det som saknas är dels skyltar vid avfarter så att man vet att man hamnar i rätt stad, och dels påbudsskyltar som talar om att man kör åt rätt håll på en väg. Det som dock gör det hela hanterbart är att det nästan inte är någon trafik. Man hinner i lugn och ro korrigera sina misstag, fråga någon, vända och göra om.


Bensin
Vi hade läst att det skulle vara glest med bensinmackar och ibland svårt att få tag i bensin. På Autopista Nacional, fanns det bensin ca var 8:e mil, vanligtvis i samband med avfarter. Man kan betala med kontokort (VISA eller Mastercard). Bensinen till hyrbilen ska vara ”Gasolina speciale” och kostar1,10 CUC per liter. På mackarna finns läsk, vatten, snacks, glass och toalett. I varje stad finns minst en, ibland två mackar. Bensinmackarna heter Cuprex och Oro Negro. Det är alltså inga problem att få tag i bensin.

Övrigt köra bil
Om du ska köra bil ut ur Havanna, försök hitta en karta som visar var de olika Autopistorna börjar. Vi hittade en karta som visade just detta och det gör det mycket enklare. Ett enkelt alternativ att lämna Havanna är via Bahia Tunneln, som gör att man kommer ut på kringfartsleden (1 er anillo de La Habana), och sedan kan välja rätt Autopista vidare. Bor man dessutom på hotell Deauville är det bara några hundra meter till tunneln.


Väldigt många människor på Kuba liftar. Vi plockade upp en liftare på väg till Viñales, och fick på så vis lite information och hjälp att fixa boende.

På Autopistan kan man se häst och vagn som kommer åkande mot färdriktningen, bilar som stannar för att köpa lök mitt på vägen och bilar som svänger över mittrenen för att åka åt andra hållet. Inget förvånar, absolut inget....




Boende på Kuba

Hotell
Vi bodde på hotell Deauville i centrala Havanna precis på Malecón (Strandpromenaden). Hotellet har en magnifik havsutsikt och pool. För övrigt är det ett enkelt hotell, med AC, klaustrofobisk hiss och restaurang.

Hotell Deauville - Havanna (I det blåa huset)

Casa ParticularI Viñales bodde vi i Casa. Det är inga problem att åka på vinst och förlust utan att ha bokat boende. Vid bussterminalen i Viñales står kvinnorna och raggar kunder. Det är bara att välja och vraka. Ett Casa är Bed and breakfast. Rummen kostar ca 20 CUC och frukosten kostar 3 CUC per person. Det brukar finnas AC, samt tillgång till öl, vatten och drinkar (som man naturligtvis betalar för) På en del Casas får man handdukar på andra inte. Ofta frågar uthyraren om man vill ha kvällsmat. De lagar då en 3 rätters middag, med bröd, sallad, soppa kyckling och ris, samt frukt. Fråga innan vad de kostar, vi blev lite överraskade av priset. Men det borde hamna på 5-10 CUC.

Casa i Viñales

All inclusive.
Vid Grisbukten bodde vi 4 personer på 2 stjärnigt All-inclusive. Det kostade 90 CUC per natt, för hela familjen. Då bodde vi i bungalow med 2 rum som hade TV och AC och fria drinkar förstås. I grisbukten såg vi också flera Casas till uthyrning.

Playa Giron

På Cayo Santa Maria bodde vi på en lyxigare variant av all inclusive.
Sol Cayo Santa Maria, ett 4-stjärning hotell som var betydligt mycket dyrare, men en del av resan var att även få njuta lite lyx.


Sol Cayo Santa Maria


Maten på Kuba
Det kubanska köket bjuder inte på några större smaksensationer. Mycket ris och bönor (Moros y Cristianos) med fläsk eller kyckling. En middag på enkel restaurang i Havanna, en bit från turiststråken, kostar 8 CUC pp. En liknande middag på Hotell Telegrafo i Havanna kostar 13 CUC pp, och då var det ”ett extraerbjudande”, annars kostade förrätter från 10 CUC och varmrätter från 15 CUC.



Se och göra på Kuba





Det mesta som finns att se och göra i Havanna och på Kuba kan man läsa sig till på olika sajter och i guideböcker. Vi läste mycket på Cuba-junkys hemsida.

Några måsten som vi klarade av i Havanna var:

Guidad rundtur för att få en introduktion till Kuba och Havanna. Rundturen ordnade turistbyrån på hotellet. Vi tog Citytour. Det kostade 19 CUC pp i buss med AC och engelsktalande guide och varade i 3 timmar. Vi besökte Plaza de la Revolución, Habana Viejo (gamla Havanna) och en cigarraffär.

Dricka Mojitos på Hotell Santa Isabels veranda vid Plaza de Armas. (3 CUC) Här kan man sitta och titta på utklädda ”Flickor i Havanna” som kråmar sig för turisterna, lyssna på kubansk musik och se på folkvimlet.

Besöka Cigarrfabrik.

Vi besökte Partagás cigarrfabrik som ligger precis bakom Capitolium. De har guidade visningar på engelska med duktiga guider. Det råder fotoförbud. Inträdet var 10 CUC pp. Vi fick lära oss om cigarrtillverkning och att de anställda får fri tillgång att röka hur många cigarrer de vill under en arbetsdag samt ta med 3 valfria cigarrer hem per dag.

Utanför Havanna kan vi rekommendera följande:

Soroa.
På vägen mellan Havanna och Pinar del Rio, ligger Soroa. I Soroa finns El Salto med ett vattenfall där man kan ta ett uppfriskande dopp. Inträde till vattenfallet är 3 CUC pp. När vi var där, var vi de enda turisterna. Vid parkeringen (som kostar 2 CUC) finns en restaurang som serverar enklare mat rätter (kyckling, ris och bönor!) för 5 CUC pp. Några gamla män sjöng och spelade ”Guantanamera”.


Köra vilse.
Vi hamnade av misstag i staden Güira de Melena. Landskapet är otroligt vackert med röd jord, och palmer. Här finns flera cigarrfabriker och odlingar av frukter som bananer och ananas. Precis som på övriga Kuba vimlar det av cykeltaxi, hästtransporter och oxkärror. Överallt tittar alla nyfiket på oss. De är hjälpsamma och pekar och gestikulerar för att vi ska förstå vart vi skall åka för att komma rätt igen.


Öde stränder
De finns lite här och där. På de öde stränderna är man alldeles ensam, där är sanden vit, och havet är ljummet, men man måste hitta dem själv…Och det gjorde vi. En alldeles egen öde strand där vi solade och badade en hel dag, Simplemente maravilloso!



Myggen
Eller förmodligen moskitos, finns det gått om på landsbygden och längst kusten i norr. Bor man på hutlöst dyrt all inclusive hotell upplevs myggen lätt som ”ormen i paradiset”. Dock fungerar hederlig svensk myggolja utmärkt, men glöm den inte!

Valutan
Vi hade en del Euro med oss i reserv, annars besökte vi banker eller växlingskontor för att ta ut pengar. Valutan är CUC. Kubanerna själva får lön i Kubanska pesos för dessa kan de köpa enklare varor. I landet råder ransonering på bl a mat. Ransonen för en månad räcker till ca 15 dagar, resten måste de idka byteshandel, svartabörsaffärer, eller jaga CUC . För CUC kan de köpa ”lyxprodukter” som smör, tvål och rött kött. Med den vetskapen kändes det enkelt att ge dricks, köpa en strut jordnötter för 1 cuc eller låta någon bära väskorna.

Språket
Vi kan ingen spanska. Innan vi åkte insåg vi att resa på egen hand till ett spansktalande land där få utanför turiststråken talar engelska, kan bli ett problem. Vi lärde oss dock lite fraser, och räkneorden, men det som var den stora isbrytaren var den 15 åriga dottern som vi i flera lägen skickade fram. Hon läser spanska i skolan och fick ofta säga på spanska ”Vi kommer från Sverige och tyvärr talar vi inte spanska” sen lade hon till ”Jag heter… och jag är femton år” Då sken de flesta upp och tyckte hon pratade jättebra spanska och frågade vad vi ville ha hjälp med. Muy bueno!

Cigarrer
Med en cigarrälskare som ressällskap blev det en hel del kubanska cigarrer. Jag ska bara nämna en prisjämförelse vi gjorde: På nätbutik i Sverige kostar en låda Cohiba 5500 SEK, på Partagasfabriken kostade samma låda 2200 SEK och på gatan kostade de 560 SEK. (Nu är det förvisso inte ”äkta” Cohiba som gatan erbjuder) och kubanska polisen gillar inte svartabörsaffärer.





Lurad eller missförstådd?
Vi stannade och frågade efter vägen vid en stor Autopista. En mycket trevlig ung man beklagade att vi hade en gammal karta, han sa att vägen inte var färdigbyggd, men mot en ringa avgift för att ta taxi tillbaka kunde han visa oss en annan väg. Vi tyckte just då att det var en bra idé…så klart att vi blev blåsta! När vi hamnade på rätt väg åkte vi förbi korsningen där han stått. Suck!

Vi lät damen i Viñales laga middag utan att fråga om priset. Så klart kostade det en hel del. Man ska alltid fråga om priset innan. Vi blev inte direkt blåsta, vi fick ju något att äta – ris, svarta bönor och kyckling! Nästan ett missförstånd, men ett dyrt sådant. Suck!

Vi betalade och åkte på guidad rundtur. Det visade sig att vi inte alls fick se de saker som stod med i broschyren. Efteråt klagade vi, men arrangören skyllde på missförstånd och det kanske det var?



 
Hemresan
Vi hade läst att man var tvungen att vara på flygplatsen i extremt god tid, vilket vi naturligtvis var (4 timmar innan). Det skulle vara omständligt och ta lång tid. Vi checkade in, betalade utreseskatt (25 cuc pp) blev fotograferade av passpolisen och fick väskorna röntgade. Det tog mindre än 30 minuter och det är snabbare än Arlanda!
Inne i avresehallen är det ganska svalt så man kan ha lite varmare resekläder till hands. Det finns fika, kaffe, snacks och sista-minuten-cigarrer, om man nu glömt att köpa.
Vi lämnade Kuba, mätta på sol, bad och äventyr och somliga av oss har en hel del cigarrpuffande att avverka.

Hasta la vista Cuba!

Rostock